Dackefejd

4

Alien: Romulus

Less is more"—en filosofi filmskaparna borde ha haft i åtanke när de skrev manuset till Alien: Romulus.
Filmen vill tydligt hylla både Alien och Aliens, men att försöka kombinera två mästerverk i en enda film blir inget annat än ett misslyckande. Större delen av upplevelsen känns som att åka spöktåg på ett nöjesfält—billiga skrämseltrick, förutsägbara vändningar och en övergripande känsla av ytlighet.
Xenomorphen? Knappast i förarsätet, knappt ens i baksätet. Istället får vi följa en grupp karaktärer så tunna och ointressanta att de lika gärna kunde ha varit namnlösa statister. Ingen bakgrund, ingen anledning att bry sig—bara kanonmat för att fylla ut en generisk berättelse.
Slutresultatet? Ett stort "jahapp, det var det." Synd bara, för visuellt sett fanns det ändå en del imponerande sekvenser—men snygg yta räcker inte när innehållet känns tomt.