Daisy Jones and The Six - Kritiken

...en farverig serieficering, der giver seeren en følelse af at være til stede i 70’ernes rock’n’roll-æra med ægte Fleetwood Mac-vibes.

...I grooved on the easy listening. In the end, heaven help me, I cried about a wig.

...a hazy ‘70s daydream that simmers to a blazing, drug-infused musical inferno.

...a sweet but sanitised take on 1970s rock 'n' roll excess.

...gripping, passionate, and intense, leaving you in awe of the performances.

There’s real magic in the on-stage and recording booth scenes, particularly once Daisy enters the fray and Keough and Claflin’s vocals combine.

It remains fun, however, especially if your tolerance for artistic egomania is high.

...en av de bästa försöken jag sett på att skildra ett band...

...bjuder på framgång och destruktivitet, komplicerade relationer, sex, droger & rock'n'roll, - och utmärkt porträtt över skapande.

...trots alla bråk och allt strul är det kul att följa med bandet på dess skruvade berg-och -dalbana. Och det var länge sedan jag hörde så mycket bra musik i en tv-serie.