Blue Jasmine - Kritiken

Blanchett fabulously goes above and beyond her duties as the wilting faux flower of the title.

There’s something admirably perverse about a movie that casts Andrew Dice Clay as the most upstanding character on screen.

Allen’s best film in years, astute, humane and shot through with keen observations on the state of the world.

She's [Jasmine] an exhausting character to be with, to watch and, presumably, to play. But Blanchett takes on the challenge like a peak-fitness runner facing a marathon, ploughing her way through 26 miles of emotional road...

Han gör fortfarande briljanta små porträtt, Allen, och skisser till historier som berättar mycket om mänskligheten med lättsam pessimism.

Det er vintage Woody, men føles alligevel i den grad originalt og anderledes i forhold til hans tidligere film.

Neither a straight-out comedy nor drama, the film dabbles in both modes, creating an easygoing yet poignant observation of a woman and her mores.

Everything interesting about Blue Jasmine is made possible due to Cate Blanchett’s colossal central performance, arguably her greatest ever.

...det är Blanchett som dominerar. Hon är bortom trovärdig som neurotiskt vrak och skiftar blixtsnabbt mellan sinnesstämningar utan att någonsin fumla.

...en charmig, rolig och gripande liten film om anpassning och att återfinna styrka i sig själv. Cate Blanchett är helt underbar i sin roll som Jasmine.

...är ett intensivt och gripande drama om kris och kulturella krockar.

...Cate Blanchett [er] en tour de force af talent og har i Jasmine fået sin karrieres måske hidtil vægtigste rolle.